Situationen i Amerika och Minnekapi
Hösten 1868
Presidentvalet i höstas blev som förutspått mycket jämnt och rösterna fick räknas om för att säkerhetsställa korrektheten, men ingen vinnare kunde utses, då många röster försvunnit i delstater runt om i landet. Republikanernas representant, general Ulysses S. Grant och Demokraternas, Horatio Seymor började ganska omgående färdas runt bland de delstater där valresultatet varit jämnt.
Vintern 1868
Under vintern drabbades General Ulysses S. Grant av hög feber och fick avgå som kandidat. Det sägs att han fortfarande mår mycket dåligt och i Junky News lyftes en teori att han skulle blivit förgiftad av Demokraternas ledare. Istället klev republikanen Charlotte R. Clay fram och vann till slut valet. I Minnekapi var valet väldigt jämt, men till slut vann Clay även där.
Våren 1869
Clay installerades som president, upprörda röster har hörts runt om i de delstater som röstat för Demokraterna. Under våren införde president Clay stränga restriktioner vad gäller försäljning av alkohol vilket spädde på protesterna. Visserligen var det fortfarande möjligt med undantag mot restriktionerna på delstatsnivå, men flera demokratiska stater valde att gå på presidentens linje. I Minnekapi har guvernör Nathan Johnston valt att införa ett tillfälligt spritförbud för dem som inte har tillstånd. Flera falska tillstånd har också varit i omlopp.
Sommaren 1869
Det som under våren började som spridda protester mot presidenten har i flera delstater lett till väpnade konflikter mellan den lokala ordningsmakten och demonstranter och paramilitära grupper har bildats runt om i landet. Dessa gruppers syften är inte helt tydliga och verkar variera en del mellan de olika grupperingarna men i pamfletter och i vissa lokala tidningar har det börjat dyka upp texter som uppmanar delstater att bryta sig ur de förenta staterma Allt detta har lett till en allmän oro i landet. En oro för ett nytt inbördeskrig.
I Minnekapi har flera militära transporter plundrats av en grupp tungt beväpnade individer. Mycket pekar på att hjärnan bakom är den fd kapten vid fortet, Kapten Middleton som nu är federalt efterlyst misstänkt för landsförräderi.
Hösten 1869
Strax efter höstmarknaden publicerades i den anarkistiska tidningen “New Modern Times” två artiklar av den då okände journalisten Cornelius Clarke. Artiklarna byggde på att det fria valet var en lögn, att sedan president James Madison hade det varit fem inflytelserika släkter som gjort upp om vilken familj som ska sitta på presidentposten. Dessa familjer kunde spåras tillbaka till någon gång på 1700-talet när fem betydelsefulla personer; Richard Warren, Johanna Alden, Jane Taylor, Clas van Rosenfelt och Benjamin Harrison anlände med båten Mayflower från England. Lögnen avslöjades genom ett testamente daterat från 1837, som hade prickat in alla presidenter (utom en) sedan dess fram tills idag, inklusive sittande president Charlotte R. Clay.
Den andra artikeln som Clarke skrev rörde att Minnekapis sittande guvernör, guvernör Nathan Johnston, ska ha samarbetat med det ökända banditbandet “Wolf Brothers” i jakten på det testamente som rörde presidentvalet, men också att han sökte deras stöd mot sina politiska motståndare. Det framkom också att han i detta hade haft ett nära samarbete med den ökända kapten Middleton, som bland annat misstänks för stölder från ett av Minnekapis fort.
Det dröjde inte länge innan oroligheter bröt ut i flera delar av landet. President Clay gick ut offentligt och förnekade att en sådan lista existerade och chefredaktören Otto Weissman fängslades för att sprida falska nyheter. Våldsamma protester uppstod runt tidningen och man tvingades använda militären för att lugna situationen.
Invånarna i Slow River fasade inför vad som skulle komma, men ingen var beredd på det som skedde. Istället för militärer och våldsbejakare strömmade nyfikna och journalister från hela Amerika till byn. Namnet Slow River var på allas läppar och affärerna blomstrade. Kanske var det också detta som skyddade byn från yttre hot; ingen vågade göra något mot byn som hade hela Amerikas ögon på sig. Inte för stunden i alla fall. Glädjande nog verkade också Wolf Brothers minskat sin närvaro runt byn. Större delen av gänget lämnade ranchen strax utanför byn under hösten, inklusive deras ledare Black Betty. Det var dock okänt vart de tagit vägen.
Flera i byn intervjuades kring det som skett de senaste åren i ett flertal tidningar, bland annat uttalade sig borgmästaren John Smith under rubriken: “Ett nytt styre – Byns borgmästare John Smith uttalar sig kring sitt arbete med att få Slow River att blomstra.”
Sheriff Cora Ward var dock mer svårflörtad och ställde bara motvilligt upp på intervjuer kring det som skett, trots rykten om att hon hade varit högst delaktig i att få tag på brevet som avslöjade guvernör Johnston.
Trots att det gått bra i Slow River såg det mindre lyckosamt ut i övriga delstaten. Strax efter avslöjandet av Clarke försvann guvernör Johnston spårlöst och lämnade ett maktvakuum. Spänningar byggdes upp under hösten, inte bara i delstaten utan också i hela landet. Alla började förbereda sig för ett fullskaligt inbördeskrig. Rika bunkrade och köpte upp lager, fattiga bävade för att inte kunna sätta mat på bordet. Många oroades över risken för att återigen dras in i ett krig likt inbördeskriget för fem år sedan.
Spänningarna blev allt hårdare; minsta gnista skulle kunna sätta fyr på hela Minnekapi. Många tackade Gud för den hårda vintern som följde. Visst, många led av kylan och snödjupet, men det hindrade kriget från att bryta ut. Många erbjöd sina tjänster under vintern för att skydda folks marker och liv och flera rika köpte upp dessa tjänster för att skydda sina marker mot yttre hot. Folk längtade efter våren, men samtidigt fruktade de vad som skulle kunna komma.
Våren 1870
När våren kom till Slow River drog vårbruket snabbt igång. Den långa vintern hade gjort att mycket hade blivit försenat. Alla besökare hade sedan länge dragit sig från byn och det kändes nästan som vanligt i Slow River. Däremot, med vinterns försvinnande hade oroligheter i Amerika åter snabbt dragit igång och fyra maktfraktioner hade trätt fram under vintern, där president Clay representerade en av dessa.
Inte heller Minnekapi har stått oberört. Ännu har ingen guvernör kunnat utses, delvis på grund av oroligheter och delvis på grund av vintern. Detta har skapat oro i delstaten. Från flera håll kan det höras aggressiva och hotfulla toner: “Vi får ta saken i egna händer” och “Tillsammans kan vi få alla att enas”. De rikas bunkrande och de fattigas behov av pengar har gjort att två grupperingar bildats i delstaten som säger sig styra tills en guvernör kan utses. Den starkaste rösten i respektive gruppering var Clayton Harper och Florence Hart.
Även om Slow River hittills varit förskonat har det varit oroligare i Junk City. De två grupperingarna hamnar ofta i bråk där och sheriffen i Junk City har fått jobba hårt med konflikterna i staden. Fram tills nu har Slow River lyckats stå utanför, men många fruktar att det bara är en tidsfråga tills samma sak händer här.